Utgiven av  ITH:
Centrum för studier av IT ur ett humanvetenskapligt perspektiv,
Institutionen Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås

Nr 1 - 1999

TEMA: Litteraturens aktörer

Redaktör: Maria Rooth

Gästredaktör: Mats Dahlström

ISSN: 1402-151X
ISSN (print): 1402-1501


Innehåll:

Ledare

Johan Svedjedal
Busy Being Born or Busy Dying?
The Internet and new combinations of traditional professional functions in the book trade

Alex Soojung-Kim Pang
Old Wine for New Bottles
Making the Britannica CD Multimedia Timelines

Erik Peurell
Rapport från en glesbygd på webben
Om svensk vetenskaplig fulltextpublicering i world wide web

Jonas Carlquist
Berättelsens framtid eller den framtida berättelsen
En diskussion kring Janet Murrays bok Hamlet on the Holodeck : The future of Narrative in Cyberspace

Jonas Ingvarsson
Seeberg/Cyborg
Svenskt 60-tal och den mediaimpregnerade prosan

Maria Küchen
Använd datorn som skrivmaskin

Edward Vanhoutte
Where is the editor?
Resistance in the creation of an electronic critical edition

Espen S. Ore
"Don't worry" eller "Mama, can this really be the end?"

Dirk Van Hulle
Authenticity or Hyperreality in Hypertext Editions
Notes Towards a Searchable "Recherche"


Ledare

Trycket från Trycket : en introduktion

Bästa Läsare,

Årets första nummer har som tema litteraturens aktörer och dessas roller i ljuset av modern informations- och kommunikationsteknik (IKT).

När redaktionen diskuterade teman för tidskriften under 1999, intresserade vi oss redan tidigt för Vägar för det skrivna ordet. Vi såg en lämplig struktur i att därvid utgå från litteraturvetenskapens och -sociologins klassiska aktörsroller, och undersöka i vilken mån dessa utmanas och förändras - eller inte alls! - av den nya informations- och kommunikationstekniken. Exempel på sådana aktörsroller kan snabbt identifieras: Författaren, Läsaren, Förläggaren, Bibliotekarien, Typografen, Redaktören, Arkivarien, (Den textkritiske) Utgivaren, Kritikern, Bokhandlaren, Grafikern, m.fl. Det kan emellertid också finnas poänger i att fokusera å ena sidan teknik: Skrivprocesser, Reception, Datorn som verktyg och miljö, Text- och ordbehandlaren, Tekniken per se, Typografi, Nätet som forum och kanal, m. fl., samt å andra sidan de strukturella och materiella formerna för litteraturförmedling: (Codex)Boken som form, hinder och möjlighet, Encyklopedin, Arkivet, (Den textkritiska) Editionen, Biblioteket, Läsecirkeln, Brevet, Undergroundlitteratur, Samizdat, Fanzines, Litterära sällskap etc.

Jag har som gästredaktör för detta temanummer försökt engagera forskare och debattörer att fokusera enskilda sådana roller och funktioner. Utrymmesskäl har tvingat oss att begränsa antalet artiklar till 9, och många viktiga aspekter har därför lämnats åt sidan - för den här gången. De flesta artiklarna i numret framför dig söker dock ett perspektiv, där flera olika roller och funktioner belyses parallellt, och vi hoppas att dina smaklökar skall retas av utbudet!

Alltför länge har den offentliga IT-debatten i Sverige präglats av en svart-vit kontrastering mellan teknofilins Scylla och teknofobins Charybdis. Återkommande löften eller hot: Boken kommer att slås ut av datorn. Det bildande läsandet kommer att ersättas av tanklöst pavlovskt klickande. Homo sapiens blir en homo cyborgensis. Förläggaren är död - envar är nu sin egen förläggare! Vi kommer att helt upphöra med barbariet "böcker" (dvs "trädkadaver som man sprutat bläck på") och helt övergå till att skicka signaler och bitar till varandra. Hypertext kommer att befria läsaren från den dominerande författarens linjära järngrepp. De fysiska biblioteken ersätts av virtuella. Alla når snart all världens litteratur och dokument med en musklickning hemifrån. Ja, läsaren kan själv fylla på listan...

Det finns dock tecken på att den allmänna debatten är mogen att lämna denna infantilismens och mediechauvinismens dikotomi. I ett skede där tekniken blir mer självklar och på sikt mer transparent, finns skäl att undersöka mer realistiska och fertila "andra generationens" frågor. Ett tecken på sådan vilja till fördjupning är det (inter)nationella projektet Nya Vägar för Boken, där just litteraturaktörers roller fokuseras, ett annat är en begynnande uppsummering av en inledningsvis euforisk teori och debatt kring digital text och hypertext (se särskilt kritiken i Aarseth, 1997 respektive Pang, 1998), ett tredje är den framväxande litteratur som just utgår från IKT såsom verktyg (ett slående exempel är den nyligen utgivna Datahåndbok för humanister, författad av forskare från det i sammanhanget långt framskridna universitetet i Bergen). Över huvud taget är det tydligt (såväl som intressant, uppfordrande och glädjande), att de kanske mest intressanta projekten inom digital litteraturförmedling är just de, där avancerad datavetenskap har ingått äktenskap med humanistisk spetskompetens. Kanske kan vi, när nu de mer utopiska respektive dystopiska stormarna tycks bedarra något, börja förhålla oss till mer konstruktiva frågeställningar: Vilka former för författande och läsning väntar runt millenniehörnet? Vilka typer av texter och dokument kommer vi att möta? Hur skall vi effektivt och med stort utbyte kunna nyttja de digitala encyklopedier som närmar sig oöverskådliga arkiv? Vilka framkomliga vägar respektive återvändsgränder finns för skönlitteraturen längs Infobahn? Hur kan nätet nyttjas för direktpublicering av forskares rön? Hur hanterar vi autenticitet och auktoritet hos digitala dokument?

Några sådana frågeställningar får utrymme i det nummer av Human IT du nu läser, och den uppmärksamme läsaren kan notera att en genomgående relation sysselsätter samtliga författare: hur förvaltas i den digitala världen de system, signaler, värden och strukturer som etablerats i den pappersburna litteraturens värld? Vilka konsekvenser för form och innehåll får digitaliseringen? Hur mycket av papperslitteraturens strukturella arv kan och bör förvaltas i de nya medieformerna? Det handlar med andra ord om hur vi hanterar "trycket från trycket".

  • Johan Svedjedals artikel griper över hela tidskriftstemat om litteraturens aktörer och roller: han tänder lysrören i taket, där de andra artikelförfattarna snarare vill belysa särskilda vrår med ficklampa eller spotlight. I hans artikel finns mängder av trådar att spinna nya text(il)mönster med, och den ger en utmärkt provkarta över väsentliga problem i litteraturens övergång från papper till skärm.

De följande artiklarna kan ses i tre block:

I ett första blixtbelyses två distinkta områden för att därigenom ställa vidare frågor om litteraturens aktörer:

  • Alex Soojung-Kim Pang berättar om arbetet med att digitalisera världens kanske mest berömda uppslagsverk, Encyclopaedia Britannica, och exemplifierar med hanteringen av s.k. timelines (dvs kronografiska översikter över historiska händelser). Pang drar med hjälp av detta exempel åtskilliga intressanta mediehistoriska paralleller.
  • Forskaren som en litteraturens aktör står i centrum för Erik Peurells artikel. Han har närmare undersökt svensk vetenskaplig publicering på nätet, och särskilt fokuserat humanistiska forskares utnyttjande av nätet som publiceringskanal. Av Peurells undersökningsresultat framgår tydligt hur just "trycket från trycket" kan verka hämmande på nätets status som forum.

Det andra blocket berör den skönlitteräre författarens och fiktionens förhållande till media och skrivverktyg:

  • Jonas Carlquists artikel, till formen en recension av Janet Murrays omtalade Hamlet on the Holodeck, resonerar kring nya möjliga vägar för fiktionen, för det berättande ordet, för gamla och nya genrer i gamla och nya medieformer. Centrala teman i artikeln är narrativitet och medieestetik - hur kan, exempelvis, det digitala mediet beskrivas som "kameleontiskt"?
  • Jonas Ingvarsson intresserar sig i sitt bidrag för frågor om hur tekniken påverkar det som skrivs och hur det kan skrivas - centrala aspekter är typografi som medium, media i litteratur / litteratur i media, "informationssamhället" (med McLuhan som självklar referens), cybernetik samt det alltmer uppmärksammade begreppet techné. Ingvarsson använder i sin artikel Staffan Seebergs prosa och skrivteknik som språngbräda för dessa vidare funderingar: "Det speciella med Seebergs cyborgprosa är att den inte tematiserar teknologier och medier direkt; den skapar i stället språkliga världar som indirekt är impregnerade av dessa teknologier."
  • Maria Küchen, själv författare (f.d. Gummesson), skriver om sin relation till skrivmaskinen och ordbehandlaren som författarverktyg, och betonar Internets skriftliga aspekt.

Ett tredje block ägnas åt utgivaren och det som hittills förefallit vara ett av boktryckarkonstens förnämsta metatextuella verktyg för att hantera litteratur av komplex art: den s.k. textkritiska editionen. Ett insignum på att ett verk adlats och upptagits i litteraturens finrum, är just att det blivit föremål för en textkritisk utgåva. Litteraturvetaren Lars Burman betecknar träffande textkritiska editioner som "litteraturens domkyrkor" (Burman, 1998). Den textkritiska editionen (eller arkivet) är ett dokumenttypsområde, där frågor kring digitaliseringens villkor, problem och möjligheter tydligt kan ställas på sin spets, och där vi får omedelbar anledning att förhålla oss till "trycket från trycket":

  • Edward Vanhoutte och Espen S. Ore tar i sina artiklar upp frågor som: Vad händer med utgivarens roll i det förment allomfattande digitala arkivet - behövs längre en utgivare, om läsaren i digitala arkiv får tillgång till alla versioner av alla utgåvor av samtliga verk av en författare? Hur kan och bör vi egentligen konstruera framtidens textkritiska vägvisare in till den textlabyrint som litterära verks versioner utgör? Är det längre meningsfullt att tala om editioner? Finns här utrymme för nya aktörsroller, t.ex. arkivfilologer?
  • Dirk van Hulle frågar sig vilka konsekvenser vi kan skönja av digitaliseringar av tidigare pappersbundna verk. Finns det en gräns, där digitalisering snarast börjar fungera som våldtäkt på ett verk? Kan vår uppfattning om författaren och dennes auktoritet och verkets autenticitet påverkas av digitaliseringseffekter? Hur förhåller sig en digital edition till det pappersburna originalet? Hur bevaras, med andra ord, "trycket från trycket"? Van Hulle hämtar här, på ett spännande sätt, näring ur besläktade diskussioner inom musikvetenskapen.

Hur olika aktörsroller påverkas av de nya verktygen och miljöerna är ett svåröverskådligt fält: här finns forskning och debatt för lång tid framåt. Ett stort antal, hittills ofta förbisedda, frågeställningar behöver belysas och fördjupas: de digitala författarverktygens inverkan på det skrivna och vice versa; litteraturkritikerns uppgifter och arbetsfält; empiriska studier av digitala dokumentsamlingars produktion och konsumtion; konsekvensanalyser av digitala arkiv och bibliotek; digital textdistribution, nätverk och minoriteter; litterär kanon och digitalisering; folkbildning, litteraturspridning och digitala nätverk - you name it...

Kanske kan detta nummer bidra till en sådan fördjupning och ge läsaren trådar att spinna vidare med? Jag vågar hoppas på en mycket nöjsam läsning!

 

Borås i mars 1999
Mats Dahlström, gästredaktör

 

PS: Nästa nummer kommer att fokusera kognitiva aspekter av IT (vi välkomnar bidrag fram till en vecka in i maj), medan årets två kvarvarande nummer handlar om digitala dokument och arkivering (nr 3) respektive nätpublicering av universitetens och högskolornas forskning (nr 4). DS

Referenser

Aarseth, Espen (1997), Cybertext: Perspectives on Ergodic Literature. Baltimore : Johns Hopkins UP.
Aarseth, Espen (red.) (1999), Datahåndbok for humanister. Oslo: Ad Notam, Gyldendal. Burman, Lars (1998), "Det enkla valet : Konsekvenserna av en oproblematisk textsituation". Föredrag vid NNE:s (Nordiskt nätverk för editionsfilologer) editionskonferens i Stockholm 16-18 oktober 1998: Vid texternas vägskäl. Om valet av grundtext.
Pang, Alex Soojung-Kim (1998), "Hypertext, the Next Generation : A Review and Research Agenda", First Monday. 3 : 11.
http://www.firstmonday.dk/issues/issue3_11/pang/index.htm

(Åter till innehållsförteckningen)


Åter till: