Denna artikel finns i högskolans nyhetsarkiv. Aktuella nyheter hittar du på nyhetssidan.
Nyhetsarkiv - 2006-04-18Utlandsstudier för att få omväxling i livet
Det är inte utbildningens innehåll som i första hand påverkar in- och utresande studenters vilja att studera utomlands - utan en önskan om omväxling.
Det visar en färsk sammanställning av högskolans in- och utresande utbytesstudenters utvärderingsrapporter för läsåret 2004-2005 .
Dessutom får högskolans internationella handläggare gott betyg.
För både in- och utresande studenter är kontakten med hemuniversitetets internationella handläggare den viktigast för valet av värdsuniversitet. För både in- och utresande studenter var internationella handläggare vid Högskolan i Borås den viktigaste kontakten för praktiska upplysningar om utlandsstudiernas upplägg. Internationella handläggare vid Högskolan i Borås var också den viktigaste kontakten för både in- och utresande studenter när de fick problem under utlandsstudierna.
Utbildning på engelska och IT-resurser fortsätter att vara viktiga för inresande utbytesstudenter. De flesta av inresande utbytesstudenter är någorlunda till helt nöjda med administration och organisation av utbytesverksamheten vid Högskolan i Borås och med den studiesociala miljön i Sverige och Borås.
Partneruniversitet
Högskolans bristande kunskap om partneruniversiteten orsakar svårigheter för de utresande studenterna. 57% av studenterna upplevde vissa till stora svårigheter med bristande kunskap om kursernas upplägg och 30% med kurser på fel nivå eller med fel innehåll. 37% av studenterna skriver om kursval och utbildningssystem när de ombeds att med egna ord ange vad de haft särskilda svårigheter med. Utvecklingen är dessvärre också negativ jämfört med föregående år. Då endast en tredjedel av studenterna varit vid samma värduniversitet 2003-2004 som 2004-2005 är högskolans bristande kunskap om partneruniversiteten alltså genomgående. Högskolan i Borås måste ha som ambition att öka kunskapen om partneruniversiteten för att få kvalitet i utbytesverksamheten. Andelen studenter som tyckte att lärare vid hemuniversitetet var mycket eller ganska viktiga då de behövde hjälp och var någorlunda till helt nöjda med den faktiska hjälpen har sjunkit från 43 till 27%. Detta är alarmerande då det varit Internationella avdelningens och hela högskolans uttalade vilja att öka lärarnas engagemang för internationalisering.
Tror på ökat engagemang
Internationella avdelningen tror att ett ökat engagemang bland högskolans lärare i utbytesverksamheten skulle främja högre kvalitet. Högskolan i Borås sänder i dagsläget ut 1,1% av sin lärarkår på Erasmus lärarutbyte. Det är lite. Högskolan i Borås sände ut 0,4% av sin totala studentpopulation på Erasmusutbyte 2004-2005. Det är lite. Med tanke på att Erasmus ändå är det numerärt största mobilitetsprogrammet på Högskolan i Borås är det en oacceptabelt låg siffra. (Riksgenomsnittet är 0,68%.)
Charlotte Toresson på Internationella avdelningen berättar att de tillsammans med institutionernas internationella koordinatorer genomför en processkartläggning och rutinbeskrivning av utbytesverksamheten som de tror ska synliggöra flaskhalsar likväl som utvecklingsmöjligheter. Detta arbete syftar också till högre kvalitetet i utbytesverksamheten liksom till att fler studenter ska kunna och vilja förlägga en del av sina studier utomlands.
Till exempel genomförs nu en satsning på MFS-programmet på VHB då man kommit fram till att detta program passar utmärkt som internationalisering av sjuksköterskeutbildningen, berättar Douglas Washburn på Internationella avdelningen. På BHS vill man istället se över kursutbudet för inresande utbytesstudenter och låta det bestå till en än större del av de svenska studenternas obligatoriska kurser för att därigenom främja interaktionen mellan utbytesstudenter och svenska studenter och öka internationaliseringen för "hemmavarande studenter", säger Christina Kaspersen. Daniela Ölmunger på IDA kan berätta att man där tittar på möjligheterna till praktikperioder i utbildningen och därför är väldigt intresserade av Leonardo da Vinci-programmet.
Text: Annie Andréasson