Kontakt
Denna artikel finns i högskolans nyhetsarkiv. Aktuella nyheter hittar du på nyhetssidan.
Tio år sedan kårhusbranden
Idag är det tio år sedan kårhuset brann ner och två människor miste sitt liv, en student och en anställd. Lördagskvällen den 28 februari 1998 inleddes med en trevlig sittning, men festligheterna avslutades i stor tragedi och sorg.
Christian Mohr och Mathias Bräck, på högskolans IT-avdelning, minns dagen fortfarande som om den vore igår. En dag då de miste två goda vänner.
Högskolan i Borås hedrar idag minnet av Mattias Björkman och Peter Liebera. Båda var aktiva i den pyrotekniska studentföreningen och hade arbetat hårt för ett roligt studentliv. Kårhuset Rabalder, i korsningen Åsbogatan och Kungsleden, hade varit igång i några år. Äntligen hade Boråsstudenterna ett eget kårhus och aktiviteterna var många.
- Med jämna mellanrum tänker jag på Mattias och det vi gjorde tillsammans. Det känns som alldeles nyss och ändå är det tio år sedan.
Christian Mohr försöker sätta ord på det som hände, dagen då han miste sin bästa vän. Ändå blir det aldrig som förr. För honom finns det en tid före branden och en efter. Christian Mohr var också den som larmade brandkåren. 20:48. Själv tittade han aldrig på klockan när han satt i diskoteket. Två våningar upp på tredje plan hade ett 80-tal personer bänkat sig för att delta i festföreningen Fästings tävling "Biljard". En tillställning där man bjudit in studenter från hela landet. Mathias Bräck minns att han åt en pizza vid baren.
- Det var min första pub i Fästing, min provpub. Allt var lugnt.
Deras två kompisar hade gått ner för att hämta något i källarförrådet. Då small det plötsligt. Efter det minns inte Mathias Bräck mycket. Det blev svart och resten har han förträngt. Christian Mohr däremot kommer ihåg nästan allt i minsta detalj och beskriver att "autopiloten" slog till. Han försökte gå ner till killarna i källaren men möttes av en tjock rök och larmade då brandkåren.
- Det brann inte utan sipprade bara fram vit rök, troligtvis från gipsmaterial. Utrymningen gick därför lugnt och sansat. Astmatikerna fick till och med gå först i ledet, därefter övriga. Många förstod inte ens allvaret just på grund av lugnet och att ingen eld syntes. Chocken kom först efteråt.
Brandkåren var dock snabbt på plats och räddningsaktionerna påbörjades genast. Man fick ut de två personerna från källaren, men deras liv gick inte att rädda. Under kvällen tilltog branden och flera brandkårer fick kallas in till Borås för att hjälpa till.
Backabranden
- Samtidigt har jag många gånger tänkt att det kunde blivit så mycket värre. Det kunde ha gått lika illa som i Backabranden i Göteborg några år senare, konstaterar Christian Mohr och skakar på huvudet.
Han och Mathias Bräck letar bland pressklippen från branden. Det är en hel del. Uppståndelsen och mediauppbådet kring branden var enorm.
- Det som gjorde den här tragedin så speciell och att den fick så stor uppmärksamhet beror nog på att det var så många unga människor inblandade. Studenttiden är ju många gånger en period i livet då man klipper banden med sina föräldrar. Oroliga föräldrar ringde från hela landet till högskolan för att höra att inte just deras barn drabbats. Så visst var det nyheter, menar Mathias Bräck.
Engagemanget efter olyckan var också stort. Både på högskolan, utifrån i form av kondoleanser och direkta bidrag till uppbyggnaden av en ny kår.
Brandorsaken
Orsaken till branden var samtliga inblandade instanser, FoA (Försvarets Forskningsanstallt), polisen och Haverikommissionen överens om, några tändpelare till fyrverkerierna antändes via s.k. statisk elektricitet.
- Det visade sig att de pjäserna som vi hade inte var godkända, något som varken vi eller andra hade någon aning om, berättar Christian Mohr samtidigt som han så här i efterhand kan vara kritisk till att Pyrotechföreningen överhuvudtaget fick tillstånd att ha sina fyrverkerier i kårens källarlokaler.
- Egentligen borde vi ha haft en industrilokal istället, inte mitt i en samlingslokal. Utrymmet var svårtillgängligt, med långa gångar och vad jag förstod så spred sig elden snabbt via ventilationen.
Till minne
Efter branden splittrades Pyrotechföreningen, orken och engagemanget fanns inte kvar längre. Olyckan har gett livserfarenhet och en ödmjukhet för hur man reagerar vid krissituationer, liksom en visshet om hur man bör bemöta människor i sorg.
- Det är viktigt att lyssna och våga visa att man vet att någon har sorg, säger Christian Mohr.
Varje år går Christian Mohr till Mattias Björkmans grav och så blir det givetvis idag igen. På studentkåren brinner ett ljus till minne av grabbarna.
Text: Annie Andréasson